Entusiasm kan vara världens finaste ord. Iallafall idag. Idag var det årets sista långpass. En runda på 60km runt stockholm arrat av Team Fakta. Eftersom jag varit sjuk hela veckan tänker jag först inte vara med. Men vad är lite hosta och lite kraxande mot en heldag i entusiasmens tecken.

Imorse samlades 30-40 pers vid slussen för gemensam (nåja) avfärd. Några minusgrader och solen på väg upp bildade vi snabbt 2 grupper. Snabbisarna drag iväg på sitt håll och vi som tänkt ta det lilla lugna la vårat tempo i Peters och Fredrikas händer. Skeppsbrokajen, Strandvägen och Valhallavägen rullade förbi och man började känna sig varm i kläderna. Efter 15km kände jag att min blodblåsa från resan inte riktigt ville samarbeta men som tur hade man ju rutinerade ultrarävar omkring sig som bistod med både tejp och goda råd. Vi forsatte några km och kom fram till Ullas första depåstopp. Och vilken service. Världsklass på den donnan. Här fanns det buljong,kaffe,cola.russin,snittar,chips,gurka osv. Härifrån fick vi också sällskap utav Sebbe och Hurtbulle som lämnat den snabba gruppen till deras öde och hoppade glatt in i våran gemenskap istället. Halvmarapassering och stopp på en bensinmack för toa. Här lämnade Jossan in tofflorna med ett brett leende på läpparna då hon piskat sitt tidigare distansrekord med över 5km. Snyggt jobbat!. Vi fortsatte mot barkarby och när vi lubbade in mot Max visade garmin 32km. Jag som i förhand tänkt hoppa av vid 3mil hade redan nu sagit mitt tidigare distansrekord (22km) med en mil. Men vad är en mil när man kan springa en mara? Efter en burgare och lite ombyte var vi snabbt på G igen. Medans vi väntade utanför utmanade jag dum som jag var Mia i plankan och hon vann med hela 12sek då mina tår kroknade av smärta samma sekund jag intog position.
Jakobsberg och strax efter 40km var det Ullas depåstopp nr 2. Samma vinnande koncept och nu var målet nära. Jag och Hurtbulle fattade ett kollektivt beslut om att hoppa av vid maradistansen. Efter lite mer buljong och en näve russin var vi på g igen. Lite sega ben nu men trots allt spurtade vi glatt imål när klockan visade 42,195. Vilken lycka. En kort jogg senare satt vi på bussen på väg hem.

Ett stort tack till först och främst alla er som gjorde det här möjligt. Peter, Ulla, Team Fakta osv. Ett stort tack till det goda sällskapet och ett speciellt tack till Jossan, Mia, Fredrika och Hurtbulle. Bland folk som er är det svårt att ha det dåligt.
Ett riktigt myspass och det känns som att med den här rundan i bakfickan kan jag med gott samvete avsluta min första år som löpare på ett storslaget sätt.

43km. Det ni. Jag kom, Jag sprang, Och jag segrade i allra högsta grad.

Den vackraste jag nansin traffat i en utav dom vackraste miljoer jag upplevt.