Distans: 10,00 km
Tid: 00:55:16
Snitt: 5:32 min/km

Jag har skjuit på det hela veckan. Inte riktigt viljat ta det till mig. Men idag var sista chansen - Vinterutmaningen skulle besegras. Att ha ett DNS bakom sitt namn i Lars snygga statistiktabell fanns inte på kartan. Här var det vara prestera som gällde. Jag sa till Jossan senast igår att jag inte skulle satsa. Bara jogga runt min mil. Men givetvis var det bara en ursäkt. Lite som en försäkring mot om det skulle gå åt helvete. En mörkelse av dom mörkaste.
På T-banan hem från jobbet läste jag i Stora Löparboken om teknik. Hur viktigt det var och jag tror det var just det kapitlet, IF Linnéa, E-type, Lande, och Funbeat i en salig röra som kirrade dagens biff.

Termometern visade -2. Vad fasen klär man på sig för något? Jag har ingen bra löparjacka så det fick bli lager på lager på lager på lager.. Ett linne, en funkis t-shit, midnattsloppettröjan och sen den långärmade funkisen. Thightsen, benvärmare, och reflexer så jag såg ut som en vandrande julgran. I-poden är laddad med "ny" musik och jag kan säga att trots töntighetsfaktor ett var det E-types "True Beliver" på repeat 3ggr som fick mig att dra av dom första 3km i strax över 05:00 tempo.
Medans jag sprang tänkte jag att jag ska dedikera varje km av det här hemska passet till någon eller några. Dom första 3km gick oavkortat till IF Linnéa.

"I'm a true believer
I'm with you through the night
You're my inspiration in life"

Jag tänkte på IF Linnéa. Jag har bara tränat med dom i några veckor nu men redan känner jag mig som hemma. Äntligen känns det som att man passar in nånstans. Även om dom flesta är ljusår bättre och har sprungit 10år längre så är dom så extremt ödmjuka och delar så gärna med sig av kunskap och erfarenhet.
När 4km passerades var det Maidens tur att trigga mig vidare "The lonliness of the long distance runner". Den första jag tänkte på var Fredrika, så hon fick min 4e kilometer. Hennes blogg har fått mig att bli mer målmedveten än jag nånsin trodde jag kunde bli. Men inte målmedveten som i tävlingsinriktad. Utan i att tro att jag klarar saker, se det positiva liksom.
Km 5 ägnar jag åt en fd kompis. Det var egentligen inte meningen att jag skulle plocka fram någon negativ energi i det här passet men det bara blev så. Ilskan var total och jag sprang omkring fly förbannad och sjöng med:

Don't lie and say that it's OK.
It's alright here, there's nothing more to say.
So I'm running away.
I'm leaving this place.
Yeah, I'm running away.
I'm running away.

Km 6 och 7 var så fruktansvärt jobbiga att jag förlorade all fokus på dedikationen och bara led. Men sen kom Bonnie Tyler ikapp mig och en gnutta kraft kom krypande när hon drog igång den störtsköna "Holding out for a hero" och med ens var den 8e kilometen påbörjad. Kom att tänka på Joel (Länklagg: http://joljon.blogg.se) och hans resan. Hur avis jag är men också hur roligt det är att följa andra människors väg till sina mål.
Helt plötsligt var det bara 1km kvar. Hade slagit av ganska mkt på tempot nu men vad fasen gör det. Det här var min kilometer. Jörn Lande inledde den med:

You better taste: they call it life, my special area
I'm breeding winners over there
Ain't it a sin to turn your back on what you're given?
It's time to take your share

Helt plötsligt var jag tillbaka vid woken där jag började. Där inne satt folket och frossade i äckliga nudlar i starka såser. Dom sneglade ut genom fönstret när jag kom förbi.. Dom förstod inte att julgranen som joggade förbi utanför precis hade gjort sin bästa tid på milen nånsin.
Oförstående stackare. Jag tror knappast att någon på sin dödsbädd önskar dom hade ätit mer wok i sitt liv..