Vardagsedge är ett spännande fenomen som kan göra vardagen liiite mer intressant. Det handlar om att bryta mot normer och invanda beteenden för att få en liten extra udd på vardagen.
Vad är era bästa vardagsedgetips?

Kan vara allt från att strunta i att ställa klockan på kvällen och se om ni ändå vaknar i tid till jobbet till att  dricka av mjölken i kylen utan att först ha tittat på bäst-före-datumet. Fortsätta handla på kortet i slutet av månaden utan att titta på kontoutdraget. Eller springa mot t-banan även om du vet att du antagligen inte kommer hinna med.

Bring it on. Jag behöver mer vardagsedge.

Gårdagen flippade. Inte bra men ibland tryter motivationen. Nu är dock allt återställt och idagär en ny dag med nya möjligheter.

Imorse när jag åkte förbi stadion stod där ett hundratal kids och köade. kl 6 på morgonen. Det slog mig att det är ju maiden ikväll. Det är nästan lite beundransvärt att dom orkar stå där i över 12timmar bara för att komma i första fållan.
Jag står ofta längst fram på konserter men orkar nästan aldrig köra för det. Det räcker oftast med att ha charm eller övertalningsförmåga.

""Djupt inne i de Schweiziska alperna finns ett berg där en död klättrare har fastnat högt upp. Man kan se hans ögon lysa röda i solen." Rykten som detta har säkert bidragit till Eigers berömmelse. Förmodligen är det Max Sedlmayers och Karl Mehringers öde som är upphovet till ryktet. Tidigt på morgonen den 21:a augusti 1935 startade de två tjugofemåriga tyskarna klättringen upp för den 1800 meter höga hittills obestigna nordväggen på Eiger. Under första dagen tillryggalade de båda 800 meter framför ögonen på förväntansfulla kikarförsedda åskådare. Den andra dagen passerades de stora isfälten som har en lutning upp mot 60 grader. Tredje dagen kunde åskådarna upptäcka att de två rörde sig betydligt långsammare än tidigare. Kommande natt blev det oväder med stormvindar och åska. Ovädret fortsatte och väggen förblev inbäddad i moln. I en spricka i molntäcket upptäckte någon de två klättrarna. Molnen slöt sig igen och ovädret fortsatte. De hade nu varit på väggen under sex dygn. Vädret förbättrades men de två syntes inte till. Fruktlösa räddningsförsök gjordes. En månad senare kunde man flyga längs väggen och då upptäcka, högre upp än man trott, en av de två stående halvt översnöad. Han var givetvis död. Platsen kallas sedan dess Dödsbivacken. Den döde, som visade sig vara Sedlmayer, blev kvar där han stod i över ett år innan man lyckades få ner kroppen. Kvarlevorna efter Mehringer återfanns 27 år senare fastfrusna i ett av isfälten."

Sitter och läser om en bestigning av Eiger. Eiger är ett 3970 meter högt berg i Schweiz.  Dock ligger det inte djupt inne i Alperna utan är den nordligaste utposten på Berner Oberlandmassivet.
Att bestiga Eiger är många alpinisters dröm och det är riktigt riktigt spännande att läsa om. Det första jag läste om Eiger var skildringen när Don Whillans och Chris Bonington gav sig på nordväggen i boken "Chris Bonington och männen som besteg de farligaste bergstopparna ". Enormt spännande läsning i vilket fall.

Klättrare på toppen av Eiger. Mäktigt är bara förnamnet..

Många pratar om att det var så mycket bättre förr. Jag har inte så mycket "förr" att se tillbaka på, men jag vetefan om det var bättre när man stod och spelade radiorock iförd en svamphatt i en jympasal för ett gäng år sen.
nej det var inte bättre förr. Men det ska bli bättre framöver!

Idag har jag ätit en god grekisk måltid bestånde av souvlaki. Helt fantastiskt. Har även hunnit tjuvsmaka på tårtan jag köpt. Blir en helt träningsfri svulladag idag. Det har jag fan gjort mig förtjänt av.
Imorgon ska jag ut på långpass så det kan nog passa bra. Ska försöka hinna med att både simma och promenera imorgon också.

Från och med idag har jag helt omvärderat ett träningsredskap. Nämligen löpbandet. Vilken skit. Har hela våren bara springut ute med vinden i håret och spring i benen, men idag tänkte jag att det kunde vara kul att testa springa löpband igen för i vintras var det ju helt ok. Men vilken dundermiss. Inklämd i ett litet svettigt rum framför ett fönster som vette ut mot en parkering. Har aldrig sett något så omotiverande i hela mitt liv. Det blev att springa 7km bara för att jag masat mig dit. Men det gör jag inte om i första taget. Har aldrig svettats så mycket i hela mitt liv. All ork,lust och motivation som jag haft ute var som bortblåst. Nej det där är inget för mig. Vilket piss.

Nu ska jag ladda om för en skön promenad i skogen istället. Efter den där helvetesfärden kan jag behöva rensa skallen.