29.11.2008 Så var en löpmånad åter till ända..
Månadens sista löprunda blev en lullull runt kvarteret. Efter 10h på jobbet fanns det bara det altenativet kvar. Den här månaden har det hänt något historiskt kan jag säga. Statistiken ljuger inte. Trots Maffepassen på runt 7:00/km så snittar jag för första månaden (i mitt liv dessutom) på under 6:00min tempo. Närmare bestämt på 5:57. Alla segrar är bra segrar och med en total sträcka på 179,2 km i november är jag mycket mycket nöjd.
November kan alltså summeras som en grym månad. PB på milen ,5km och många aha-upplevelser i bagaget. Det tänkte jag fira med att... *trumvirvel* dra till Gran Canaria med Jossan på onsdag. Lite sol och bad nu när vädret suger som hårdast är ju aldrig fel. Och massor med löpning. Inte att förglömma.
Men först ska det längtas lite till tisdag. För nu är det faktsikt 2 veckor sen jag tränade med underbara IF Linnea. Och jag saknar er hela högen. Bara så ni vet..
November kan alltså summeras som en grym månad. PB på milen ,5km och många aha-upplevelser i bagaget. Det tänkte jag fira med att... *trumvirvel* dra till Gran Canaria med Jossan på onsdag. Lite sol och bad nu när vädret suger som hårdast är ju aldrig fel. Och massor med löpning. Inte att förglömma.
Men först ska det längtas lite till tisdag. För nu är det faktsikt 2 veckor sen jag tränade med underbara IF Linnea. Och jag saknar er hela högen. Bara så ni vet..
27.11.2008 Det kallas tvivel, det där som stör..
| Distans: 19,20 km | ||
| Tid: 01:50:58 | ||
| Snitt: 5:47 min/km | ||
Dagens pass är som två tomma timmar i tidens karusell.
Nu ska jag äta vörtbröd, klappa katter och googla "Bryta ett ben lagom till ett marathonlopp"..
27.11.2008 Visst gör det ont när knoppar brister..
Idag. Eller egentligen igår bestämde jag mig. Idag är det således dagen D. Dumpningsdagen. Idag är dagen när jag förvisar honom all världens väg. Inte för alltid. Men iallafall för ett tag. Jag tänkte härda fram till jul. Göra mitt bästa får att hålla ihop. Men det går inte.
Vårat förhållande har varit en smula ansträngt under hösten. Visst har vi haft trevliga stunder. Speciellt när vi bjudit in någon annan i våra aktiviteter. Men överlag har vägen mestadels kantats av frustration, besvikelse och obesvarad kärlek. Idag slår jag mig fri. Ídag får han cementfot och ståplats i dammen. Där kan han stå. Förlåt. Maffe. Men jag måste. Förlåt.
// Din Linda
...
25.11.2008 Ursvik Extrem..
Imorse var det då dags för min debut i mytomspunna Ursvik. 15km på något sorts spår som var döpt till "Extrem".
Och jag gjorde precis tvärtemot vad min mamma skulle sagt. Åkte ut själv för att vid Hallonbergen bli upplockad av en relativt okänd människa i bil. Denna människa skulle sen guida mig runt i skogen. Denna människa heter Pia och visade sig vara precis lika trevlig som när vi snackade på nätet om att göra en löptur tillsammans.
På marken låg 20-30cm pudersnö och 80% av rundan var helt obanad. Konstigt att ingen nörd varit där före oss just idag. Det var riktigt tungt på sina ställen och backarna var inte att leka med. Mina New Balance fick styltor och det var riktigt halt med stenar, frusen lera och rötter under snön. Men härligt var det. Perfekt väder och supermysigt i skogarna. Som 2 små bulldozrar ångade vi på där i den kalla vinterluften. Dom gånger man sprang på eller korsade dom större spåren fick vi ofta se dom hurtiga skidåkarna som desperat försökte ta till vara på snön som enligt smhi ska försvinna nu på torsdag eller fredag. Det kommer med andra ord bli pissväder både i helgen och nästa vecka. Nästa vecka skiter jag i föresten. För då kommer jag sitta på en spansk ö, dricka fruktdrycker och jogga lite lätt i strandbrynet ala baywatch.
Vadå, blöta fötter? Av det här? Neejdå.
Njutbart..
Tummen upp åt att spåra.
Och jag gjorde precis tvärtemot vad min mamma skulle sagt. Åkte ut själv för att vid Hallonbergen bli upplockad av en relativt okänd människa i bil. Denna människa skulle sen guida mig runt i skogen. Denna människa heter Pia och visade sig vara precis lika trevlig som när vi snackade på nätet om att göra en löptur tillsammans.
På marken låg 20-30cm pudersnö och 80% av rundan var helt obanad. Konstigt att ingen nörd varit där före oss just idag. Det var riktigt tungt på sina ställen och backarna var inte att leka med. Mina New Balance fick styltor och det var riktigt halt med stenar, frusen lera och rötter under snön. Men härligt var det. Perfekt väder och supermysigt i skogarna. Som 2 små bulldozrar ångade vi på där i den kalla vinterluften. Dom gånger man sprang på eller korsade dom större spåren fick vi ofta se dom hurtiga skidåkarna som desperat försökte ta till vara på snön som enligt smhi ska försvinna nu på torsdag eller fredag. Det kommer med andra ord bli pissväder både i helgen och nästa vecka. Nästa vecka skiter jag i föresten. För då kommer jag sitta på en spansk ö, dricka fruktdrycker och jogga lite lätt i strandbrynet ala baywatch.
Vadå, blöta fötter? Av det här? Neejdå.
Njutbart..
Våra spår bakom oss..
Tummen upp åt att spåra.
24.11.2008 Julsånger och snölöpning.
| Distans: 5,80 km | ||
| Tid: 00:35:46 | ||
| Snitt: 6:10 min/km | ||
Nu är det jul igen, lalalala. Framplockad är julmusiken och jag känner ett sug av att baka lussebullar. Men först ska det storstädas och staken ska upp i fönstret. Vuxenpoäng.
Helgen blev inte riktigt som den skulle och jag vet nu att jag vet bäst. Att jag har rätt och att jag ska köra vidare på min väg. Oavsett. Vem försöker jag lura?
Uteblivet löppass igår gjorde förra veckan till en slappvecka distansmässigt sett. Jag tror det blev bra.
Imorse var det iallafall dags att ta tjuren vid hornen igen och ge sig ut. Utanför är det -4 och snöstorm. Precis utanför mitt L-formade hus var det hur okej lä som helst. Men så fort man rundade knuten så var det stormbyar som bankade på. Ett steg framåt och 2 bakåt. Bakhalt,kallt,blött och faktiskt riktigt roligt. Den tänkta rundan kortades ner några km och dom sista 2km kom man knappt framåt alls. Min första snölöpning nånsin avklarad. Givetvis kan man ju inte pausa utmaningen bara för att det är snö heller...
21.11.2008 "Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken. "
| Distans: 7,60 km | ||
| Tid: 00:42:46 | ||
| Snitt: 5:38 min/km | ||
Jobbdagen har varit kaotiskt värdelös och jag har väl bråkat med alla som kommit i min väg bara för att jag vijat. Men så fort löpardagen tog vid blev det annat ljud i skällan. Lite mörkt, lite kallt, mycket halt och lite träningsvärk sen igår blev en grymt härligt tur runt Västertopr, Hägerstensåsen, Västberga, Solberga och hem. Tog det soft och nöjt av musiken i öronen och den kalla vinden som slog mig som en kärringväska på kinderna. Fruängens största smajl ägde jag idag. Men all good things must come to an end, och snabbare än jag önskat var jag hemma igen. Som ett fån och med 10 par stora gloende ögon på mig från grillen på andra sidan gatan började jag med dagens löpskolning ute på uppfarten. Utfallssteg, skipping, hälkickar och mångsteg blev det alla i set om 3. Flodhästens dans.
Jag har föresten hittat en grym lösning på ett litet problem. När jag springer vill jag alltid ha min ipod nära till hands för att kunna välja låtar osv. Men nu när det börjar bli tjockt med kläder har jag haft svårt att veta hur jag bäst ska ha den framme. I vanliga fall sitter den pastklipsad på axelbandet till linnet. Nu har jag dock hittat den ultimata platsen:
Jag har nämligen en liten smidig Ipod Shuffle som man med en liten klämman kan dra fast i kläder eller liknande. Så hör löste jag det:
Klipsade past den i armbandet på garmin, drog sladden genom tröjarmen och vipps så har jag den alltid nära till hands utan att behöva böka och stöka.
20.11.2008 ...
| Distans: 7,40 km | ||
| Tid: 00:39:41 | ||
| Snitt: 5:22 min/km | ||
Igår var det tanken att jag skulle åka in på Andreas Bengtsson´s föredrag och bildvisning på Söder men allt blev bara en stressig pannkaka och jag hann inte. Typiskt.
Träning på trötta ben hanns iallafall med. Skönt men tungt. Idag funderade jag först över om jag skulle ge mig in på Linneaträningen men förnuftet säger att jag inte borde springa ett steg idag. Tråkigt deluxe då underbara Fasanen ska leda träningen. Inte alls kul att missa så många Linneadagar. Missar ju på tisdag också då jag ska masa mig runt Ursviks extremvända. Men sen är det slut på skolket. Tar en repa till gymmet idag istället så behöver jag varken stressa eller springa.
Idag när jag öppnade mailen så fick jag föresten ett glatt besked:
" Marko Prezelj, en av världens nu mest meriterade alpinister, kommer till
Stockholm för att visa bilder och berätta om sin klättring.
"In climbing, style is my first concern, the decision-making process is
the challenge. Doubt and uncertainty are the essence; trying to balance
them with my choices is the passion."".
Underbart. Så det blir till att boka in den 30e november för en njutbart nördkväll i alpinismens tecken. Där missar du allt nått Joel!
18.11.2008 I Intervallernas våld..
Maffe i söndags ala 15,2km runt djurgården med Jossan. Nästan lite väl lågpuls då jag snittade 150 i puls med en topp på 156 som är min övre gräns.. Men vädret var inte det roligaste. Nån minusgrad och snålblåst som sen blev någon sorts halvstorm.
Men idag skulle det pressas lite. Nu blev det visserligen inte så jobbigt som det borde ha blivit. Men man lär sig med tiden och jag inser att kan dra upp tempot till 04:30 genom några fler intervaller nåsta gång. Men jag var säker på att jag skulle krokna så det blev better safe than sorry.
Föresten så blir jag nästan lite less på mig själv. Hur svårt ska det vara att gå ner 8kg. Vågen visade 67.8kg igen nu i går. Tröttsamt. Men grekmat är ju så fruktansvärt gott :-)
16.11.2008 5:30. Glöm aldrig det du...
Gårdagen var tung. Jobb fram till strax innan 19 sen drog jag iväg för käk,öl och andra vänligheter tillsammans med en Linneaskara på Helens krog vid Mariatorget. Många av gårdagens grymma tömilare slöt upp och det var verkligen kul att höra att det gått så bra för alla. 3 öl och en HK-burgare och en hel kollektion av neonfärgade speedos senare var jag tvungen att lämna in. Ensamma katter och en morgondag fanns ju också att tänka på.
Idag känner jag mig lite halvseg men det ska nog kunna reda upp sig också. Jobb några timmar till och sen ett soft Maffepass med Jossan.
Jag har föresten fnulat och funderat lite. och jag tror att 5:30 är ett rätt bra tempo för mig när allt kommer ikring. Så nu var då tanken att det här tempot ska nötas in tills jag bara vill spy på det. Kommer bli grymmars. Jag ser fram emot en kort snabb vecka.
Idag känner jag mig lite halvseg men det ska nog kunna reda upp sig också. Jobb några timmar till och sen ett soft Maffepass med Jossan.
Jag har föresten fnulat och funderat lite. och jag tror att 5:30 är ett rätt bra tempo för mig när allt kommer ikring. Så nu var då tanken att det här tempot ska nötas in tills jag bara vill spy på det. Kommer bli grymmars. Jag ser fram emot en kort snabb vecka.
14.11.2008 Jag har ett problem.
| Distans: 5,20 km | ||
| Tid: 00:26:45 | ||
| Snitt: 5:09 min/km | ||
Ju mer jag tittar på siffrorna från dagens pass ju mer inser jag att jag har ett problem. Problemet är att jag kan om jag vill. Men jag har jävligt svårt att plocka fram det alla gånger. Jag behöver den där lilla extra kicken. Och jag vet inte hur jag ska lära mig vart den mentala gasen sitter. Ibland finns den liksom bara där. Det är inte ofta, men ibland.
Så här såg det i princip ut.
1km: 5:50min/km
2km: 5:02min/km
3km 4:28min/km
4km 4:19min/km
sista 1,2 var det nerjogg i +-5:30 tempo. Lite oklart tempo pga av strul.
Men det slutade alltså på 26:45.
Det är olidligt att springa så snabbt. Men det GÅR. Det är alltså inte omöjligt. Och jag snittade på 5:09. Helt bisarrt. JAG? Jag säger bara fy fan va jag var bra idag. Jag fick den där fria farten jag bad om. Var fasen den nu kom ifrån..
Jag har föresten kommit på vilket djur jag liknar när jag springer... And Im damn proud of if ;-)
14.11.2008 Fenomenet jättebäbisar på arbetsplatsen..
Igår slog dom eller den till igen. Gaffeltjuven. Andra kuppen på kort tid nu. Av 15 nyinköpta gafflar finns bara 5st kvar. Vad ska man med 10 billiga och fula ikea-gafflar till? Förra gången försvann ett trettiotal. Jakten går vidare. Dom misstänkta är många.
Det var dock inte det jag skulle fokusera på nu utan ett helt annat fenomen. Vällinglukten. Det fullkomligt stinker välling här på kontoret och jag tycker det är fruktansvärt äckligt. Det fattas bara en unken odör utav svettig ost också innan jag kastas tillbaka till dagistidens ångestladdade matrum. Mitt i princip enda minne av välling är från 4årstiden. Vi hade gjort hemmapizza på dagiset och den skulle avnjutas tillsammans med en gedigen och masig kopp semper. Mumma för en liten snorunge. Saken var bara att en liten stackare vars namn jag förträngt för 15 år sen var allergisk mot tomat och i samma stund han stoppade pizzabiten i munnen och sköljde väl ner den i sin lilla hals med en klunk pissljummen välling, kom den upp lika snabbt. Katastrofen var ett faktum. När man har med barn att göra får man vara beredd på dominoeffekten och den mysiga lilla pizzastunden sluta i en orgie utav vällingspyor och skrikande barn.
Kontentan: Någon jävel på kontoret dricker välling och stjäl gafflar. Vad är det för samhälle man lever i...
Löparlinda har kännt mig ganska schizad på senaste tid. Ena dagen känner jag mig hur grym som helst för att andra dagen undra vad fan jag håller på med. 2 dagar utan löpning nu har iallafall rätat ut några frågetecken. Och jag har kommit fram till följande:
Jag måste springa för att må bra. Det är bara så.
Det räcker så. Och idag. Idag ska jag springa. Och jag önskar mig fri fart.
13.11.2008 Löpledig.
Efter 2 hårda pass både i måndags och tisdags samt ett ganska körigt gympass igår så skippar jag dagens jogg. Tar en cykelsväng istället.
Idag har föresten varit en seg dag. Hösthelvete. Ett besök på skansen blev medicinen.
Höstslapp utanför någon flådig gård.
Åkte lite moped, precis som dom gjorde förr i tiden..
Hjälpte till lite med dom dagsliga sysslorna. Ingen rast och ingen ro.
Runstenar. Väldigt intressanta.
Idag har föresten varit en seg dag. Hösthelvete. Ett besök på skansen blev medicinen.
Höstslapp utanför någon flådig gård.
Åkte lite moped, precis som dom gjorde förr i tiden..
Hjälpte till lite med dom dagsliga sysslorna. Ingen rast och ingen ro.
Runstenar. Väldigt intressanta.
12.11.2008 Västerbron - You make me think that I could fly if I try..
| Distans: 15,25 km | ||
| Tid: 01:33:24 | ||
| Snitt: 6:07 min/km | ||
Igår var det träning med IF Linnea igen. Tänk va en brojävel i pissregn tillsammans med ett gäng löparnördar kan få humöret i topp. Det där behövde jag.
Vi började med uppjogg från tanto över till brofästet på norrmälarstrand där vi i samlad trupp körde löpskolning med ledring utav coach Allan.
Min första gång nånsin över bron och det enda jag tänkte på var den där tjatigt mysiga låten utav Laakso. Sen skulle någon form utav intervaller ta fart. Jag beslutade mig för att gröta ihop allt till ett pass istället då jag misstänkte att det inte skulle vara speciell skillnad fartmässigt..
Sagt och gjort. Efter ytterligare 6 vändor över bron kände jag inte riktigt av mina vader längre. Det blev ju ett ganska ensamt pass där ute eftersom alla körde på i sin egen takt. Men vad gjorde det när man hade häliga Mia och Ken som hejade på för fulla muggar vid varje möte.
Joggade tillbaka med Helena och en snubbe av sorten okänt namn.
Väl tillbaka hade jag vissa problem med gångstilen då min kropp inte riktigt ville samarbeta. Idag lyser trängensvärken med sin närvaro. Sånt gillar vi. Det är väldigt sällan jag får träningsvärk så när den väl dyker upp är det bara att passa på att njuta.
Slänger in låten jag hade på hjärnan. Laakso - Västerbron. Men akta er. Den sätter sig som en igel..
11.11.2008 En lillmys.
I söndags fyllde vackraste mysen 1 år. Vi firar honom lite i efterskott här.
Jag vet vad deppen kommer ifrån. Mitt jobb. Jag hatar verkligen mitt jobb. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få ett nytt. Ett vanligt, välorganiserat jobb. Någon?
Jag vet vad deppen kommer ifrån. Mitt jobb. Jag hatar verkligen mitt jobb. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få ett nytt. Ett vanligt, välorganiserat jobb. Någon?
11.11.2008 Ett stycke omotiverat.
Hela helgen har varit omotiverad deppig och ångestladdad. Det här med löpning har ju mörka sidor också. Lite åt prestationsångest-hållet.
Har iallafall hunnit med 2 pass sen sist. Torsdagen bjöd på en kilometersamlande softis.
| Distans: 5,10 km | ||
| Tid: 00:29:55 | ||
| Snitt: 5:52 min/km | ||
Och sen kom helgen. Men den glömmer vi helst för nu är det ju ny vecka med nya möjligheter.
Igår var det dags för att ta sig en svängom med Maffe igen.
| Distans: 18,10 km | ||
| Tid: 01:58:55 | ||
| Snitt: 6:34 min/km | ||
Alltså en mystisk förbättring med 30 sek/km. Tycker jag fick bra flyt genom hela passet och pulsen började inte jävlas förän runt 15km.
Det blev föresten ingen Nordic Military Training igår. Hade sovit för dåligt och satt på toa i 45min istället. Hoppas chansen kommer tillbaka. Det verkar som att dom har haft det roligt iallafall.
Mycket känns ganska piss nu faktsikt.
06.11.2008 Fartlek och visdomständer.
| Distans: 8,20 km | ||
| Tid: 00:45:51 | ||
| Snitt: 5:35 min/km | ||
Imorse när jag vaknade började jag med att snubbla och köra en volt över soffan. Efter det vinglade jag ut i hallen och lyckades slå i både väggarna + badrumsdörren. Var så förbannat yr. Kändes som att någon tagit bort delar av mitt balanssinne. Yrseln fortsatte fram till lunch innan den delvis avtog men inte ens när jag slutade jobbet kunde jag gå på en rak linje. Skumt.
Saksamma. Dagens träning blev ett fartlekspass. 2km uppvärmning i ca 6:00 tempo och sen 4,2 km rent bus. Hade riktigt roligt när jag utmanade mig själv till att göra små spurter och bara jazza loss lite. Farten finns ju inte riktigt där men den kommer ju eftersom. Högsta uppnådda temp var 4:40
Avslutade med 2km i 6:00 tempo.
Det kändes rätt bra idag. Roligt var det iallafall. Avslutade med löpskolning. Man får ju inte glömma att sköta sig nu när man är med i Nix utmaning.
Skyndade mig till västertorpshallen då jag tänkte haka på Niki´s spinning. Den maniske lille fransmannen. Tydligen hade mitt träningskort gått ut. Snopet. Men jag lovade ett förlänga det nästa gång jag kom dit så jag fick gå in på nåder. Givetvis var den förbannade lilla mannen sjuk och en seg tant var stand in. Suck. Jag är ingen sucker utav spinning men när Niki driver en till att pressa sig själv över gänsen, då är det härligt. Idag blev det någon halvseg intervallhistoria. Nej det var en stor besvikelse. Ägnade timmen åt att planera för hur jag ska lägga upp träning i fortsättningen. Efter jul måste jag börja med Hammarbybacken. Den kommer bli min död...
På tal om inget. Mina visdomständer smyger sig fram. Irriterat tandkött är resultatet och jag ber till alla högre makter att det reder sig själv med tänderna då jag inte är sugen att slänga pengar på att gå till lilla polacken på drottninggatan för att få någon geografisk utgrävning i käften.
04.11.2008 Årstabron by night..
Efter gårdagens katastrofala pass trodde jag att ribban för veckan var satt. Men tji fick jag. Energi fanns det massor av idag. Dessvärre skavsår lika så. Men med en redig tejp gick ju det också att lösa. Det var 2000ingar som stod på schemat. Körde 4st sen fick det vara bra. Vilket enormt härligt pass. Det här kan jag leva länge på.
Och till den som inte sprungit intervaller på årstabron en härlig novemberkväll kan jag bara säga att vackrare än så blir det inte där i krokarna.
Jag är väldigt novis på det här med intervaller så jag tar det lilla lugna och försöker lära mig i vilket tempo jag ska köra för att orka hålla någolunda lika hela vägen och genom alla intervaller. Med facit i handen kunde jag ha dragit på lite mer med andra ord. Satsar på att ligga runt 05:00 nästa gång.
03.11.2008 När förutsättningarna inte är som dom borde..
| Distans: 18,00 km | ||
| Tid: 01:50:49 | ||
| Snitt: 6:09 min/km | ||
Idag gick allt på sparlåga. Mysslyckat, segt och en mental grillning. Katterna har röjt inatt så jag har sovit ganska dåligt. Vaknat ett par gånger av att jag badat i svett och inte kunnat somna om. Imorse försov jag mig så jag kastade i mig två små mackor, klädde om och drog iväg. Redan efter 6km var pulsen på tok för hög trots att tempot var 30sek/km slöare än vad det brukar vara. Bristen på vätska och energi var ett faktum. Hållet kom som ett brev på posten och jag försökte parera genom att stätta i mig 2 av flaskorna från mitt bälte. Jävla mög. Det är ju bara en droppe i dom där små flaskorna. Jag blev bara mer och mer törstig samtidigt som jag kände att jag inte hade någon energi alls att ta utav. Kan väl inte direkt säga att jag ätit speciellt bra i helgen. När man jobbar helg orkar man helt enkelt inte riktigt bry sig i att äta.
Funderade på att ge upp. Att ta ett misslyckande. Men så blev det givetvis inte. Jag plågade mig runt årstaviken och när jag kom över till tanto knarkade jag dextrosol på löpande band för att komma framåt.
Skam den som ger sig. Den här rundan lärde mig massor. Framförallt att inte underskatta att äta och dricka innan man ger sig ut. Vara laddad med energi. Är magen glad så är kroppen glad.
Traskade in på en cafe vid hornstull och satte i mig ett par stora muggar vatten innan jag hoppade på t-banan mot fruängen.
Väl hemma blev det en lång skön stretch, en dusch och framåtstupa sidoläge i soffan.
Men jag ska inte vara bitter. För 6mån sen kunde jag inte ens springa 200m till bussen...
01.11.2008 Klart jag mörkade.
| Distans: 10,00 km | ||
| Tid: 00:55:16 | ||
| Snitt: 5:32 min/km | ||
Jag har skjuit på det hela veckan. Inte riktigt viljat ta det till mig. Men idag var sista chansen - Vinterutmaningen skulle besegras. Att ha ett DNS bakom sitt namn i Lars snygga statistiktabell fanns inte på kartan. Här var det vara prestera som gällde. Jag sa till Jossan senast igår att jag inte skulle satsa. Bara jogga runt min mil. Men givetvis var det bara en ursäkt. Lite som en försäkring mot om det skulle gå åt helvete. En mörkelse av dom mörkaste.
På T-banan hem från jobbet läste jag i Stora Löparboken om teknik. Hur viktigt det var och jag tror det var just det kapitlet, IF Linnéa, E-type, Lande, och Funbeat i en salig röra som kirrade dagens biff.
Termometern visade -2. Vad fasen klär man på sig för något? Jag har ingen bra löparjacka så det fick bli lager på lager på lager på lager.. Ett linne, en funkis t-shit, midnattsloppettröjan och sen den långärmade funkisen. Thightsen, benvärmare, och reflexer så jag såg ut som en vandrande julgran. I-poden är laddad med "ny" musik och jag kan säga att trots töntighetsfaktor ett var det E-types "True Beliver" på repeat 3ggr som fick mig att dra av dom första 3km i strax över 05:00 tempo.
Medans jag sprang tänkte jag att jag ska dedikera varje km av det här hemska passet till någon eller några. Dom första 3km gick oavkortat till IF Linnéa.
"I'm a true believer
I'm with you through the night
You're my inspiration in life"
Jag tänkte på IF Linnéa. Jag har bara tränat med dom i några veckor nu men redan känner jag mig som hemma. Äntligen känns det som att man passar in nånstans. Även om dom flesta är ljusår bättre och har sprungit 10år längre så är dom så extremt ödmjuka och delar så gärna med sig av kunskap och erfarenhet.
När 4km passerades var det Maidens tur att trigga mig vidare "The lonliness of the long distance runner". Den första jag tänkte på var Fredrika, så hon fick min 4e kilometer. Hennes blogg har fått mig att bli mer målmedveten än jag nånsin trodde jag kunde bli. Men inte målmedveten som i tävlingsinriktad. Utan i att tro att jag klarar saker, se det positiva liksom.
Km 5 ägnar jag åt en fd kompis. Det var egentligen inte meningen att jag skulle plocka fram någon negativ energi i det här passet men det bara blev så. Ilskan var total och jag sprang omkring fly förbannad och sjöng med:
Don't lie and say that it's OK.
It's alright here, there's nothing more to say.
So I'm running away.
I'm leaving this place.
Yeah, I'm running away.
I'm running away.
Km 6 och 7 var så fruktansvärt jobbiga att jag förlorade all fokus på dedikationen och bara led. Men sen kom Bonnie Tyler ikapp mig och en gnutta kraft kom krypande när hon drog igång den störtsköna "Holding out for a hero" och med ens var den 8e kilometen påbörjad. Kom att tänka på Joel (Länklagg: http://joljon.blogg.se) och hans resan. Hur avis jag är men också hur roligt det är att följa andra människors väg till sina mål.
Helt plötsligt var det bara 1km kvar. Hade slagit av ganska mkt på tempot nu men vad fasen gör det. Det här var min kilometer. Jörn Lande inledde den med:
You better taste: they call it life, my special area
I'm breeding winners over there
Ain't it a sin to turn your back on what you're given?
It's time to take your share
Helt plötsligt var jag tillbaka vid woken där jag började. Där inne satt folket och frossade i äckliga nudlar i starka såser. Dom sneglade ut genom fönstret när jag kom förbi.. Dom förstod inte att julgranen som joggade förbi utanför precis hade gjort sin bästa tid på milen nånsin.
Oförstående stackare. Jag tror knappast att någon på sin dödsbädd önskar dom hade ätit mer wok i sitt liv..
01.11.2008 Dagar utan innehåll.
Gårdagen var en sån dag. Jag satt hemma intryckt i min lägenhet hela dagen. Jag orkade inte ens byta omn från sovkläderna utan myste omkring lite lagom lättklädd, ätandes russin och klappandes katter. En kvalitativ vilodag med andra ord. Ska man vila kan man lika gärna göra det till 100%. Och ute regnade det såklart.
Imorse var det tänkt att jag skulle upp i ottan för att köra igenom vinterutmaningen. Så blev det inte. Så nu får jag ta tag i milen ikväll istället. Jag hoppas jag har mörkat tillräckligt för att lyckas persa. Det återstår att se.
Morgonens vilopuls var 45bpm. Det bådar bra. Några frågor på det?
Tänkte väl det. Då återgår jag till jobbet en stund och laddar vidare. Ikväll, ikväll. Då skriver vi idrottshistoria, jag och mina asics nimbus 10.
Imorse var det tänkt att jag skulle upp i ottan för att köra igenom vinterutmaningen. Så blev det inte. Så nu får jag ta tag i milen ikväll istället. Jag hoppas jag har mörkat tillräckligt för att lyckas persa. Det återstår att se.
Morgonens vilopuls var 45bpm. Det bådar bra. Några frågor på det?
Tänkte väl det. Då återgår jag till jobbet en stund och laddar vidare. Ikväll, ikväll. Då skriver vi idrottshistoria, jag och mina asics nimbus 10.