När man åker till en annan del av världen blir man lätt isolerad. Detta gällde i helgen både klättrarna på K2 i Pakistan och mig i Skåne. När jag satt i bilen hem från tåget i söndagskväll fick jag först då veta vad som hade hänt och det totalt vände sig i magen. Enormt tragiskt. Det första som slog mig var att Fredrik var där here och skulle göra sin toppattack precis i dagarna. Lyckligtvis hade han tur i oturen och vett i skallen att vänta om. Det beslut som allt som oftast gör skillnaden mellan liv och död för en klättrare. Idag kl 12.00 hålls en officiell tyst minut för dom 11 klättrarna som föll offer på k2.

Var själv och klättrade igår. Dock på väggar som är hela 8598m lägre än K2. Klarade min första 5a "Columbo". Kändes grymt. Klättrade också en led med ett förbannat överhäng som var mest jävlaranamma och råstyrka i armarna.  Konstigt nog är det vaderna jag har träningsverk i idag. Blev också en löprunda i spöregn. Inte alls så bra då jag blev kall och började hosta lite.

Tänkte jag skulle hinna lägga upp lite bilder från skånehelgen ikväll. Så håll utkik.