Dagens pass var nog det bästa löppass jag nånsin haft. Allt behöver inte vara brutalt långt eller gå fruktansvärt snabbt för att man ska känna sig lyckad. Idag var en sån dag. Att bara gömma klockan under jackans arm och springa på känn, springa i det tempo jag ville, se vart stigen ledde mig. Att inte behöva känna pressen om att hela tiden prestera. Utan bara njuta. Det var 2 timmar och 17 minuters ren njutning jag hade i dag. Lullade runt i skogen och fick ständigt känslan av att "Jag motionerar inte, jag transporterar mig". Mina ben bar mig så stadigt och fint över dom frostiga stigarna dit solens strålar inte orkade tränga igenom.
Jag försökte analysera minsta rörelse och verkligen känna efter hur min kropp fokuserade på uppgiften och tog den med en glädje och en njutning jag aldrig tidigare känt. Memorera känslan, takten, sinnesstämningen. Vad fan betydde tempo, kilometer eller tider. Det var ett fantastiskt nu och jag njöt i fulla drag utav det...
Frihet under ansvar. Det ni. Det är fan i mig livet.

Distans: 22,10 km
Tid: 02:17:08
Snitt: 6:12 min/km