Distans: 7,30 km
Tid: 00:42:04
Snitt: 5:46 min/km

Vaknade imorse kl 06:00 utav mobilens enerverande signal, låg kvar en minut för att lyssna på hur vinden ven utanför fönstret. Båda katterna låg och kurrade vid kudden och jag skulle kunnat döda för att få ligga kvar några timmar till. Tassade upp och ut i köket, tittade på termometern som visade 7grader, tittade ut och hoppades att få se ett smärre skyfall, snöoväder eller något annat som skulle ge mig en ursäkt för att gå och lägga mig igen. Jag tassade tillbaka till sängen och snoosade 20min innan jag masade mig upp.  Stapplade ut i badrummet, i med linserna, klädde snabbt på mig, rotade fram ipoden, snörade på mig mina New Balance, tryckte in en dextrosol i käften och drog iväg. Benen var tunga, cementfötterna var ett faktum, magen kurrade och hjärnan sov fortfarande.

Ute var det fortfarande mörkt. Styrde steget ner mot Mälarhöjdens IP, fortsatte bakvägen bort mot ok8q. I lurarna snurrade Metal Marathon och allt gick på ren rutin. Orkade varken tänka eller fokusera på något. När jag kom bort till älvsjö började kroppen vakna. Men inte på det där härligt pigga sättet utan genom att bli seg, segare, segast. Sista 3km genom Långbro fick jag verkligen hålla ihop för att ens ta mig hem kändes det som. Försökte motivera mig genom att tänka "Passa på att njut nu när det är tungt för den sista maj kommer det bli ännu tyngre"
Jag är ingen morgonlöpare men idag var jag tvungen att ta ett pass bara för att få ihop veckans löpmängd som ändå bara slutade på 31km.
Sen bar det av till jobbet. Serverstrul blandat med 2 säsonger Top Model och dagen var över i ett kick. Åkte direkt till Karbin för att smälla av en timme klättring. Och vilken klättring sen. Det börjar flyta på riktigt bra. Riktigt bra. Känns skönt att verkligen börja känna sig säker på det man pysslar med. Nu gäller det bara att fila vidare på det här.

Dags för en kväll i soffan med Beck och katterna. Inatt får vi ju en extra timmes sömn. Och det tackar man ju aldrig nej till ..