Igår hade jag spring i benen. Ojojoj. Jag ville inget annat än att ge mig ut på en tur. Helst så lång som möjligt. Men ibland måste ju förnuftet få styra och eftersom klättringen ställdes in fick det bli ett tradpass på gymmet i sann det-här-gör-jag-bara-för-att-jag-måste-anda. 40min roddmaskin och sen knappa timmen i gymmet med fokus på överkropp,mage och rygg. Det finns dock en sak jag älskar med gym. Det är att hänga som en dinglande apa i chinsstången och med lite möda dra sig upp och ner några gånger. Det är roligt. Jag brukar alltid tänka att jag hänger några hundra meter över marken på en klippa och att om jag släpper nu så är jag kalvsylta på en sekund. I övrigt finner jag som sagt gym ganska segt men vad gör man inte för att benen ska få vila en dag. Väl hemma igen svullade jag. Oj vad jag tryckte i mig - Russin. Slängde mig i soffan med katterna, "Stora Löparboken" och ett helt paket Russin. Ibland måste man ta ut svängarna lite...



Idag är det dags att ta en berömda tjuren vid hornen och förena nytta med nöje, nämligen ta tag i lågpulsträningen. Så från och med nu blir varannat långpass i lågpuls vilket enligt Maffe bör vara max 156 bpm. Nu tänkte jag väl inte slaviskt gå efter just 156bpm men iallafall i närheten. Farten får bortpriotiteras ganska grovt på dessa pass men det är väl skitsamma. Säger jag nu. Men när jag springer vet jag med facit i handen att jag kommer vara pissförbannd på att pulsklockan tjuter så fort det börjar bli roligt. Tålamodsträning med andra ord. Och DET behöver jag verkligen.