Jobbdagen igår var katastrofalt värdelös. Vi var få som vanligt, mina bihålor dödade mig och jag fick ont i skallen. Marginellt bättre blev det dock när löppasset skulle avverkas. Tänkte först springa bort till långsängen (?) och kolla in elljusspåret men benen styrde mot älvsjö istället. Nytt för passet var att jag tänkte testa MAF. 180-ålder +- ett gäng kriterier. Jag landade på 156bpm. Farten blev fantastiska (ironisk) 07:19 i tempo och pulsklockan ville jag bara slänga i backen och stampa på när den ideligen började tjuta om att jag hade för hög puls..
Lite knäckande att springa 8,6km på samma tid som man normalt springer minst 11. Men jag ska ge det en chans.
Det positiva var att jag tror definitivt man kan springa hur långt som helst i det här segdragna snigeltempot. Eller springa är ju ett relativt ord. Lunka känns mer välvalt.

Så Maffe.
Here we go. Bring it on. Run slow or die trying.