27.11.2008 Visst gör det ont när knoppar brister..

Idag. Eller egentligen igår bestämde jag mig. Idag är det således dagen D. Dumpningsdagen. Idag är dagen när jag förvisar honom all världens väg. Inte för alltid. Men iallafall för ett tag. Jag tänkte härda fram till jul. Göra mitt bästa får att hålla ihop. Men det går inte.
Vårat förhållande har varit en smula ansträngt under hösten. Visst har vi haft trevliga stunder. Speciellt när vi bjudit in någon annan i våra aktiviteter. Men överlag har vägen mestadels kantats av frustration, besvikelse och obesvarad kärlek. Idag slår jag mig fri. Ídag får han cementfot och ståplats i dammen. Där kan han stå. Förlåt. Maffe. Men jag måste. Förlåt.

// Din Linda

...

men åh, så du tycker jag ska harva runt djurgården själv på två långpass i december då ??

gråter

Du kan ju alltid ha Maffe som ett helg-ragg! Kör med honom och Jossan på söndagar... ;-)

Fredrika, Du kan gott ta honom, Han är inget att ha i allafall ;-) Dessutom verkar han ju vara otogen den skiten..



Jossan, Äh. Vi får kalla det snigelsafari eller något annat fräckt istället :)



Mia, Hm. Skulle kunna vara en idé. Men han är inte värd det. Pasé. JA så får det bli :)

maffe ser ut som en väldigt obehaglig person. faktiskt. lömsk

Bänke, Lite Glenn Hysén kanske..

Fy vad hemskt att göra slut med honom så här på bloggen. SMS, mejl eller telefonsvararen hade åtminstone besparat honom den offentliga dissningen. Som tur är verkar ju damerna ändå stå i kö för honom.