-

20.09.2008 MAF.

Jobbdagen igår var katastrofalt värdelös. Vi var få som vanligt, mina bihålor dödade mig och jag fick ont i skallen. Marginellt bättre blev det dock när löppasset skulle avverkas. Tänkte först springa bort till långsängen (?) och kolla in elljusspåret men benen styrde mot älvsjö istället. Nytt för passet var att jag tänkte testa MAF. 180-ålder +- ett gäng kriterier. Jag landade på 156bpm. Farten blev fantastiska (ironisk) 07:19 i tempo och pulsklockan ville jag bara slänga i backen och stampa på när den ideligen började tjuta om att jag hade för hög puls..
Lite knäckande att springa 8,6km på samma tid som man normalt springer minst 11. Men jag ska ge det en chans.
Det positiva var att jag tror definitivt man kan springa hur långt som helst i det här segdragna snigeltempot. Eller springa är ju ett relativt ord. Lunka känns mer välvalt.

Så Maffe.
Here we go. Bring it on. Run slow or die trying.

2008-09-20 @ 09:21:08 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

19.09.2008 En text i natten och en marathon i Stockholm.

[Sms from Special Observer]
Tack för att du är en bra inspirationskälla =)
[Svar till SO]
Nejmen va nu då? :)
[Sms from Special Observer]
Du är så effektiv med självförverkligande. Jag både har och brukar nå självförverkligande mål, men det tar oftast betydligt längre tid än jag tänkt och inte de vägar jag skulle föredra. Därför vill jag försöka effiktivisera mij själv i det avseendet. Så jag låg och funderade på det och där är du en förebild.

Igår var det meningen att jag skulle skynda mig hem från jobbet för att åka och klättra. Efter många om, men och inställda t-banor var humöret i botten och jag borde inte ens ha åkt till Karbin. Efter en timmes misslyckad misär åkte vi hem, köpte grekmat, ostkrokar och hittade på idol. Ibland behöver man en slappdag för det är ingen ide att ge sig på något med humöret i botten.
Nog om det. Det är dags för kontentan.

Jag vill verkligen springa en marathon. Ju mer jag tänker på det ju mer vill jag göra det. Hur det nu ska gå till vet jag inte men om jag så ska krypa runt den där jävla banan så ska jag runt. Men jag behöver en träningskompis. en krycka, någon som kan släpa mig eller som jag kan släpa runt. Så vem antar utmaningen? Blir det marathon redan nästa år?

Start by doing what's necessary; then do what's possible; and suddenly you are doing the impossible.

2008-09-19 @ 07:53:25 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

18.09.2008 Rasistiskt tänkande eller bara ren rädsla baserad på verkligheten?

Imorse när jag skulle gå till jobbet, ganska exakt när jag vred om handtaget till porten så släcktes gatlamporna ute. Och när jag halvspringandes på grund av kylan rundade husknuten ut i den lilla parken kom känslan över mig. Jag kände mig som ett jävla offer. Framför ögonen spelades scen efter scen från gårdagens efterlyst upp och i skallen blandades tusen hemska tankar med ett helt gäng vilda senarion om mord, överfall, rån och våldtäkter. Mitt i allt kom jag och tänka på att 90% av alla som efterlyst nämner inte är svenskar. Eller jo, svenskar som i den bemärkelsen att dom bor i Sverige, men med en annan etnisk bakgrund.
Beskrivingar som "Cirka 180cm lång, mörkt hår och talade med brytning" är ju snarare en regel än ett undantag i Hasse Aros värld.. Tankarna virvlade vidare; Jag har bott i Husby. Husby där gängen går berserk med basebollträn i centrum, rånar, överfaller och misshandlar inte bara varandra.
Jag har bott i Hagalund. Också kallat blåkulla med åtta blåfärgade höghus som främsta kännetecken. Ett riktigt miljonprojekt och således också ett andra klassens getto. Efter 2 stulna cyklar, en stulen moped och till slut nästan ordagrant ramlat mitt in i ett knivbråk utanför huset när vi skulle gå och köpa pizza var det dags att flytta. För när man inte ens vågar gå hem från t-banan eller helst inte ens går till affären själv, då är det inte roligt. Sedan kom turen till Hallunda. Hallunda omges av dom ökända områdena Alby, Norsborg och Fittja. T-banerån, överfall, misshandel, förstörelse. Allt var en vardag i Botkyrka.
Gemensamt för dessa 3 förorter är att majoriteten av befolkningen är just invandrare så det är väl inte så konstigt att det är dom som syns MEN jag kan också passa på att påpeka att jag bott i Näckrosen, på Drottningholm och i Fruängen också och där råder det ingen tvekan på att dess gängproblem inte existerar i samma utsträckning. Om dom ens existerar där, och att brottsstatistiken är betydligen lägre.
Möter jag ett gäng invandrare i t-banan får jag en klump i magen. Och det är knappast hat mot rasen jag känner - utan rädsla. En känsla av total otillit.
Möter jag ett dito svenska ungdommar kunde jag knappt bry mig mindre.

Vad vill jag ha sagt då.
Kanske vill jag bara skriva av mig och på ett snällt sätt försöka få fram att vår förbannade jävla invandrarpolitik inte fungerar. Kanske vill jag bara understryka hur viktigt det är att få alla människor att känna en gemenskap och gilla läget i sitt land. Empati, trygghet, samhörighet. Det är så viktiga ord.
Titta bara på malmös svar på Rinkeby - Rosengård. I tidningar hittar man rubriker som "DE FLYTTAR TILL ROSENGÅRD FÖR ATT SLIPPA SVERIGE" Och ingressen lyser: "De som bor i Rosengård i Malmö kan strunta i att lära sig svenska. Där kan man leva och umgås med sina landsmän ungefär som i hemlandet, utan jobb och utan kontakt med det svenska samhället."
Kom igen nu för helvete. När ska det inses att man inte hjälper någon alls av att vara "godhjärtad" och slänga in en massa invandrare och flyktingar i landet utan att ens kunna ge dom det som krävs för att aklimatisera sig till vårt samhälle.
Det är inte konstigt att det byggs upp både en rädsla och en förakt mot många utav dessa missanpassade människor som inte ens kan tillräckligt med svenska för att stava till orden; etik, moral och sveriges rikes lag.

Nej sverige. Så länge den här invandrarpolitiken fortsätter, så länge gettona tillåts vara fristader för ligister, så länge kommer jag fortsätta känna en klump i magen när jag möter Muhammed och hans gussar på väg hem från t-banan.

2008-09-18 @ 07:53:30 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

17.09.2008 Long time..

Soft helg. Jobb och vila. 2 fantastiska klätterpass en grym löprunda ala 15km igår. Thats it.

2008-09-17 @ 11:42:30 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

13.08.2008 En dag i vilans tecken..

Igår klättrades det igen. Jag känner att jag blir starkare och segare för varje vila (!!!) mellan gångerna. Gav mig inte på leden jag nästa klarat då jag vill vara 100% säker på att sätta den nästa gång jag ger mig på den. Nu får det vara slut på meserierna. Klättrade också upp en bit på Bänkes projekt och insåg att jag faktsikt kunde ha klarat den om det inte varit för en förvirring där jag trodde jag skulle ner för det skulle hållas kurser. Det tog för mycket på krafterna att hänga och vänta. Men nästa gång då jäklar.
Blev också 10km löpning igår och det sitter ju aldrig fel. Lite schizat pass bara då jag ena sekunden kände mig hur stark som helst för att nästa sekund känna mig mer som en zombie. Lite bök och stök med snuvan gjorde att det blev lågtempolöpning men det är inte helt fel det heller. Stel i benen var jag också.
På tal om löpning så ska jag på tisdag köra mitt första riktiga träningspass med IF Linnea. Och det tack vare Josefin. Är faktsikt lite nervös över vad som komma skall. Jag är ju inte riktigt i lag med intervaller, backträningar osv än. Men jag behöver verkligen lite motivation, pepp och feedback. Nu är det fun fast or die trying som gäller. Jag börjar verkligen sakna lite träningsvänner med ambitioner.
Idag är det vila som gäller i allafall. Sitter på jobbet fram till 19 och sen blir det hem för lite kvalitetsmys med katterna framför tvn. Behövligt men ack så tråkigt. Inte att mysa med katterna alltså utan att vila.

Föresten. Det tråkigaste med att blogga är helt klart att korrekturläsa. Därför blir det inte mycketn av den varan för mig, men håll tillgodo.

2008-09-13 @ 11:57:09 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

12.09.2008 Trägen vinner.. Eller?

Jag är rätt seg idag. Styrkepass igår och det var fruktansvärt tungt. Med facit i handen skulle jag ha lytt mina ben och tagit en jogg istället. Men trägen vinner.
Vem är då denna Trägen? och vad vinner han egentligen?

TRÄGEN
Synonym till ordet trägen jag fick upp var:

Idog - matchar till 94 procent

Oförtröttlig - matchar till 90 procent

Uthållig - matchar till 76 procent

Envis - matchar till 66 procent

Googlar man sen Idog så kommer denna bilden upp:

Det här skulle alltså kunna vara trägen. Men frågan kvarstår, Vad vinner Trägen?
Lars Winnerbäck menar i sin låt Elden att "Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp" Vilket man borde kunna tolka till att man direkt inte behöver vinna något specifikt, utan vinsten i sig är att inte förlora något.
Om vi väljer att tolka det som Lasse så har lilla hunden indirekt inte vinnit något än. Men vem vet vad som händer när vindarna vänder..

Idag är det 219 dagar kvar tills planet lyfter från Arlanda. jag brukar inte änska att tid ska gå snabbare eftersom tiden är en stor bristvara i mitt liv redan som det är. Men jag är snart böjd att göra ett undantag.
Dags att börja spåna igenom planeringen lite mer. Väntar bara på en liten bekräftelse från ett guideföretag som kör Island Peak eller Imja Tse som det egentligen heter.
Den som väntar träget vinner. Eller hur var det nu igen...

Bergsdrömmarna fortsätter.

2008-09-12 @ 10:13:03 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

11.09.2008 familjen förkyld.

Både jag och katterna har snuva. Men som att det skulle stoppa något. Igår klättrades det i 1 ½ timme. Förbannat trött i armarna efter i måndags. 2 grepp från red point. TVÅ GREPP. Men det var för mkt överhäng för att jag skulle orka. När ska jag lära mig att det inte funkar att köra 2 dagar i rad. Saksamma. Kvällen bjöd på en mils löpning på 56:52 och sen några timmars mys till idol och American pie i soffan med katterna. Ganska slapp dag med andra ord.

Idag är det tillbaka på jobbet och det känns ganska tomt utan jess här. Hon har börjat knega kvällspass på torsdagar och fredagar. Allt för att få sova. jag förstår henne. Att gå upp kl 5 varje morgon tar knäcken även på den bästa.

2008-09-11 @ 08:55:20 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

09.09.2008 Lindas matmode.

Till frukost denna härliga tisdag serverades det vatten, fil, någon sorts flinga, jordgubbssylt och 2 mackor med skinka och gurka (inget smör eller annan skit).
Frukost god nog åt en gudinna.

Till lunch blev det rotfruktsgratäng med tomat, champinjoner, paprika och fraiche. Till det en saftig laxfile (lite missbildad)och isbergssallad.

Till middag blev den dyra tiden knapp så jag slängde ihop en skinksallad med alfalfagroddar och keso. Mycket smakrikt och nyttigt..

Kvällsfikat består om en liten stund utav samma mål som vid frukosten.
Är det inte härligt med mat så säg?

Idag klättrades det i 2 timmar och jag satte 2 nya leder på onsight. ("Monochrome Monologue"
och "Alltid felvänd") Kunde inte kännas bättre. Fick tejpa fingrarna då jag råkat dra sönder skinnet vid boulderingen i helgen. Men vad är väl lite skinn på fingret mot att klättra som en gud? ;-)
Nästa gång är jag grymt laddad inför uppgiften att klara hela "Madre de dios" på red point. Kom upp till sista fjärdedelen men överhänget var för stort så jag orkade inte riktigt enda upp. Skulle troligen gått lättare om det inte varit för att jag klättrar över 1 ½ timme redan och krafterna börjat sina.
Löpning dagen till ära. 10km blev det men halsen hängde inte riktigt med andningen så det var samma som i söndags, hålla tillbaka en del. Känns som att jag kommer ligga i en stenhård förkylning imorgon. Men förhoppningsvis inte.

2008-09-09 @ 19:54:21 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

09.09.2008 God morgon.

Då sitter man här och käkar en härlig frulle. Tvätten är på g och hela lägenheten är så gott som kliniskt ren. Igår morse drog jag av ett styrke och cross-pass och igårkväll blev det ett spinningpass. Idag är hela familjen snuviga. Både jag och katterna nyser i kapp med varandra. Efter lunch drar jag och Bänke iväg och klättrar några timmar och ikväll tänkte jag löpa en runda. Thats my day.

2008-09-09 @ 08:42:27 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

07.09.2008 Griller i skallen..

Igår efter jobbet blev det lite ändrade planer. Min klätterkompis fick förhinder så jag drog dit själv. Bouldering och lite traversering blev grejen. Det var väl jag och 5st andra där. Väldigt lungt och skönt med andra ord. Tog sedan och promerade dom 5 kilometrarna hem, tog en fika och sen däckade i sängen med min bok. Imorse tänkte jag ge mig ut på en tur inlines men efter nattens regnväder var gatorna för blöta för att det skulle vara lönsamt. Tog istället en lugn, lång frukost innan det var dags att dra iväg till jobbet.
Idag är trots allt en väldigt soft dag här. Det händer inte speciellt mycket och det är rätt shyssta medarbetare som jobbar. Sitter och surfar omkring på google och får då upp en bild på Matterhorn. Helt plötsligt får jag ett nerväst pirr i magen. Joel har onekligen smittat mig med Matterhorn-mani.

Som sagt den som lever får se. The sky is the limit.

2008-09-07 @ 16:04:18 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

06.09.2008 Det här med att vara chef...

Det är fasen inte helt lätt att vara chef alla gånger, Mina chefer är i frankrike och jag ska ensam hålla den här flottan flytande i fyra dagar. Det är ett mindre helvete kan jag säga. Maken till strul får man leta efter. Igår var jag helt slut efter en 11timmars kaosdag och idag lär det inte bli mkt bättre. Har redan fått ringa och skällan ut 2 myglare som inte hade tänkt att dyka upp. Hade jag varit ordinarie chef hade jag gett dom kicken direkt. Men som simpel helgchef får jag dra mitt strå till stacken genom att skrämma dom på bättre tankar. Korkade undersåtar.
Iallafall. när jag kom hem från jobbet igår hade jag planerat in en löprunda men den fick ställas in då humöret och orken var i botten. Likaså ställde jag in morgonens inlinespass till förmån för att hinna laga lunchlåda och slippa härda dagen med konservburkssoppa. Jag känner dock ett härligt lugn i kroppen. Jag har med mig klättersakerna till jobbet och tänkte dra förbi Karbin ikväll och köra ett pass. Sen blir det en njutbar promenad hem i natten.
Idag är det ju föresten Stockholm halvmarathon. Hade det inte varit föratt 4 pers är "sjuka" ¨så hade jag gett mig ut med kameran i högsta hugg och jagat Rickard runt stockholm. Men nu blir det inte så. Tråkigt. Men jag vet att han kommer göra grymt ifrån sig endå. Heja Rickard!

Har föresten börjat läsa en ny bok som heter "El Choco".
"27-årige Jonas Andersson från Kungälv hade i ett desperat försök att bli av med sina skulder erbjudit sig att göra en affärsresa till Bolivia. Han åkte fast på flygplatsen med nästan tre kilo kokain i väskorna och hamnade på det ökända fängelset El penal de San Pedro, 3 600 meter över havet i Bolivias huvudstad La Paz.
Jonas Anderssons första tid blev en kamp för livet. Men de kaotiska åren på San Pedro blev ironiskt nog också vändpunkten i hans liv. Det var här han slutade med droger, det var här han gifte sig och det var här han blev pappa för första gången.
El Choco är den fascinerande berättelsen om en svensk mans kamp för överlevnad i en galen och främmande miljö, om kärlek mot alla odds, och om ett land i uppror.
Markus Lutteman är nyhetsreporter på Svenska Dagbladet. El Choco är hans första bok."