Idag har jag sprungit min första halvmara. Träningspass och inte tävling givetvis. 21km. Det är utan tvekan mustigare än vad man tror. Förbi Västberga, Hägerstensåsen, Telefonplan, Liljeholmen och in till Södermalm. Vidare ner genom tanto och följde sen vattnet bort till Eriksdalsbadet. Fantastisk morgon som började i dimma men slutade i strålande solsken. Vände vid badet och sprang tillbaka genom tanto, stannade till vid minigolfen och fyllde på vätskebältet, tog en dextrosol och sen sniglade vidare upp över Liljeholmsbron igen. En enda lång uppförsbacke till telefonplan och sen svängde jag av mot Västberga, genom Solberga, genom Fruängen igen och vidare genom Långbro och sen hem. En halvmarathon med andra ord. När jag traskade in genom dörren hemma blev jag nedslagen av ångesten över en tanke som började mala i skallen: "En marathon är dubbel så lång mot för vad jag sprang idag". Jag försökte skratta bort tanken. Men det gick inte. En stor jävla guldstjärna till alla tappra galenskapare med titeln "Marathonlöpare". Ni är galna. Underbart galna.
 
Efter passet blev det ett frosseri med Grekmat och lösgodis och filmen "Into the Wild". Har ni inte sett den så - se den. Väcker många funderingar och tankar.