LÅNGPASS. Att bara smaka på ordet är lite krävande i sig. Eftersom mina långpass inte sträcker sig vidare långt över 20km så ger tanken mig ågren.
Har jag inte lite ont i foten? är jag inte lite snuvigare än jag borde? Usch så trött jag är. Och vilken jävla hypokondrerande (nyligen funtad böjning) utsprutsmaskin jag är. Idag är en viktig dag. Långpassen är extremt viktiga och ikväll när jag ligger på soffan och halvgråter i mina smärtor och mitt lillamående -  Då kommer själen må bra. Det vet jag. Kroppen måste härdas. Jag är ju inte alls van att springa så långa sträckor men det finns ju bara ett sätt att vänja sig - att göra det. Jag skulle gärna vilja skriva att jag är en smula omotiverad idag. Men det är inte mentalt gångbart att göra så.
Långpass var det ja. Långt, lungt och länge. Komigen nu. Fokusera och genomföra. Inget annat finns.  

"There is only one perfect road, and that road is ahead of you, always ahead of you."

Lite ångest över den här månaden i övrigt då det inte funnits möjlighet att lägga undan mågra pengar till Nepalkassan. Inte för att det kanske behövs göras varje månad men endå. Det är en principsak. Och idag är det varken mer eller mindre än 192 dagar kvar. Efter jul blir det att köra ett backpass i veckan. Men fram till jul ligger jag lågt med backarna.

Långpass. Kanske smakar ordet lite bättre tillsammans med en Strepsils jordgubb. Jag testar.